Knyttelit

Internationella knyttdagen

2011-11-03T18:04:00.000-07:00

För kanske fem, sex år sedan läste jag att några, jag har ingen aning om vilka de var, hade utsett ett datum i december till "internationella knyttdagen". Det kan ju vara en tradition värd att bevara, eller återuppliva. Det kan ha varit den 20:e om jag måste gissa, för jag minns att det var precis innan julafton. Jag googlade lite på det men det verkar som att det exakta datumet gått förlorat. Nåja. Vi överlever kanske ändå, så länge vi vet att den inträffar någon gång där i december.

Jag har jobbat vidare lite på attention-axelpaden känd från nedan. Det jag gjort är att sätta dit en rem. På insidan gjorde jag ett litet öga. Spiralen har jag ju gjutit en tennstämpel till så den gick fort att göra, och med mitt nya plastikverktyg från tjäderläder var det enkelt att pressa dit resten.

Jag har också börjat göra en vattenflaska modell större. Jag har två mindre som är gjorda i två delar sedan gammalt, men den här modellen med tre delar har jag inte prövat förut. Återkommer när den är färdig med lite fler bilder.

Avslutar inlägget med två youtubeklipp på fantasymiljöer. Tyckte att de var inspirerande, men man måste vara på rätt humör. Är du på fel humör finns en påtaglig risk för att de framstår som osmakligt pretentiösa.

http://www.youtube.com/watch?v=WS-MK08o5CU
http://www.youtube.com/watch?v=QEUtF4-PUy0&feature=related

Det var något jag skulle säga angående klippen. Just det! I mitt "intresseklubbens anteckningsblock" har jag antecknat att enhörningshalten i den senare är påtagligt högre jämfört med den första. Så reflektera över det, tills nästa inlägg.

Unikt för lajv

2011-10-03T14:00:00.000-07:00

Jag har flyttat armdelen och utvecklat den.

Jagvar för ett par år sedan med i en alvgrupp där en av medlemmarnaberättade om ett krismöte som hade hållits av några alvlajvare,som en motreaktion mot att orchlajvarna utvecklades så mycket, medanalvlajvandet stod still. Oavsett vad man kan säga i den frågan, såär knyttlajvandet i världen, Europa och Sverige lika stilla som endjupfryst sengångare.

Men jag kanfaktiskt peka på en förändring när det gäller knytt, om manjämför nu med hur det var då jag började lajva strax eftermillenieskiftet: Det gnälls betydligt mindre på knytt i dag.Samtidigt har antalet lajvdiskussioner på internet minskat betydligtsedan dess också. Från att ha fyllt flera forum som noshörningen,syskonskapet och lajvsverige finns i dag inte något allmäntlajvforum som är aktivt i ordets uppriktiga mening. Så om det ärgnället som upphört, eller gnällarna som börjat skypa istället...tja, vem vet?

Men även om det blivit tystare verkar det som attknytten har överlevnadspotential. Lajvarrangörer väljeratt ha med dem i sina världar. Det finns folk som väljer att spelaknytt. En förklaring kan vara att om man spelar knytt så får manmer uppmärksamhet än om man spelat något annat, eftersom det är ganska få som spelar knytt. Knytt är dessutom såvitt jag vet unikt för lajv. Knytt finns inte i LotR, wow,warhammer och fanns inte på medel- eller vikingatiden. Du kan baraträffa eller vara knytt på lajv. Hade du tänkt på det?

Kreativt värre

2011-04-28T02:09:00.000-07:00

En fantasyinspirerad (kreativ?) mask i läder,
gjord mest för att testa hur modellen fungerade.

I denna bloggs unika gränsland mellan handsömnad och fetsmink, lintråd och lappar, håller vi ett öga på vad som sägs i diskussioner om fantasy och historicitet. I denna diskussionstråd ifrågasätts det historiskt inspirerade skapandet. Det utmålas som "den enkla lösningen". Fantasy beskrivs motsatt som kreativt på riktigt.

Det är svårt för mig att se var kreativiteten finns i att gång på gång rippa sagan om ringen, eller lajvien-skogsalvernas brungröna mode med lövformad tillskärning. Någon som brukar se svarta läderrustningar på elaka roller? Fantasy-människans byxor och tunika i neutrala färger? Den klyschiga fyllo-rollen, de sviniga soldat-rollerna, snaga vs ledare-tjafsen, tioords-plashnak-svartiska, de kallblodiga mörkeralverna, etc etc? Huruvida det är fantasy eller historiska förebilder man hämtat inspirationen från spelar alltså inte en entydigt avgörande roll för vad som är kreativt eller inte. Så hur ska vi förstå att den här diskussionen alls poppar upp?

Jag tror en användbar ingång är hur ordet fantasy slängs runt i lajvdiskursen. En användning kan exemplifieras, genom att göra ett tält av säckväv. Det är inte trovärdigt att en person i den aktuella världen skulle välja ett så olämpligt material för tält. Vi har ett trovärdighetsproblem. Att börja skrika “fantasy!“ i försvar här vill jag kalla för "fantasy för dumhetens skull". Man använder fantasyn för att ursäkta saker som är dumma. Det tror jag drar ner fantasyns status.

Vi går vidare till ett citat från diskussionstråden jag nämnde ovan. En viss Silje skrev: "vi har faktiskt fantasi och det kallas fantasy av en anledning. Fick jag bestämma så skulle man helt och hållet slopa ALLT som har med våran värld att göra.“

Om vi bortser från att det är svårt att slopa jordyta, tyger och konceptet kläder så vill jag se det här påståendet som en reaktion mot historiskt pålästa besserwissrar. Här skapar fantasylajvare sig en osårbar värld – det står ju "fantasy" på lajvets hemsida, kom då inte dragandes med dina funktionella argument! Låt oss röra oss fritt i våra “egna“ fantasybubblor (alltså de som är fyllda med stoff från fantasyböcker, games workshop, tolkien och olika dator- och tv-spel.) Alltså ett sätt att få tyst på kritiska röster. Och det är ju tråkigt att de som kommer med de här praktiska argumenten inte lyckats få fram sitt budskap bättre. Kanske måste det till en större ödmjukhet för att det här ska bli bra.

Sammanfattningsvis tycker jag att det finns något krystat över att försöka inordna världen i en fantasydel och en historisk del. Det historiska är grunden för fantasyn. De som gillar fantasy kan väl försöka fråga sig - är min kreativitet verkligen äventyrad om jag vet hur en medeltida klänning såg ut? Min erfarenhet är i vilket fall det motsatta - med kunskapen kommer inspirationen. Därifrån kan man sedan vara precis så kreativ man själv vill.

Den undre överdelen

2011-03-19T11:55:00.000-07:00

Äntligen blev skjortöverdelen klar. Eller, den ska väl sys fast på skjortan också, men klar sett till lappandet i alla fall. Tanken är alltså att denna överdel ska sticka upp under rocken, och få det att se ut som om jag har flera lager lappat på mig, därav de lite ljusare färgerna än annars, för att förstärka kontrasten. Bilden föreställer ett träd i blåst, som släpper sina löv. Överdelen går att öppna ungefär halvvägs ned, så att man kan få ut huvudet. Jag tänkte ha ett grönt linnetyg närmast kring halsen, för att undvika att få fetsmink på denna del.

Dessutom vill jag dela med mig av två inspirationskällor. För någon vecka sedan fick jag lära mig något mycket intressant om gyllene snittet. Det finns tydligen en gyllene spiral... och spiraler är ju den i mitt tycke viktigaste knyttsymbolen. Så den ska med på något vis: http://sv.wikipedia.org/wiki/Gyllene_snittet#Gyllene_spiralen

Ytterligare en inspirationskälla jag hittat är konstnären M. C. Escher. Han kombinerar olika figurer i ett och samma mönster, så att man ser en sak om man fokuserar på en detalj, och en annan om man tittar på "bakgrunden" till den första detaljen. Här är en länk till några av hans bilder: http://www.mcescher.com/Gallery/gallery-symmetry.htm

Metaförhoppningar

2011-02-13T10:14:00.000-08:00

Du ska lappa några kvadratmeter tyg. Tanken att göra det så enkelt som möjligt ligger inte långt borta, eftersom du annars kommer att drunkna i arbete. Men det finns ytterligare en sida av det hela som jag vill lyfta fram. Om man ska fortsätta att tycka att en hobby är spännande är det viktigt att känna att man utvecklas. Att det man gör blir bättre, eller åtminstone inte blir likadant som förut. Att ens arbete tar en någonstans. Då blir inte "enklaste vägen fram" ett självklart val. Långsiktigt tror jag faktiskt att det är lättare att ge upp på ett mekaniskt projekt än ett som lämnar utrymme för att ta ut de kreativa svängarna.

Samtidigt måste man förstås känna att man kommer någonstans. På projektet. Eller hantverksmässigt? Om jag jämför de lappade partier jag gjorde för några år sedan finns några saker som det skett en tydlig utveckling i. Sömmarna är mer regelbundna, kanterna är mer släta, hörnen är rakare, tyget ligger rakare. Under processen är jag mer medveten om jag syr "överlappande" lappning eller "kant-i-kant"-lappning, och den 3D-effekt som en överlappande lappning ger, och hur man kan framhäva den effekten, genom att ha en plattare "kant-i-kant"-lappning intill den överlappande lappningen. Exempelvis syns detta på det röriga havspartiet på utvidgningen av armen några inlägg nedåt, där havet är sytt med överlappning, och den stilla svarta natten i kant-i-kant.

På så vis är det inte bara en dräkt jag syr, utan en hantverksförmåga jag utvecklar och en stil jag experimenterar med. Och det låter ju väldigt fint. Men min meta-reflektion över denna lite forcerade meta-analys är förstås, att man behöver känna att man kommer någonstans - och syr man då lappar som är några centimeter höga, är utgången ganska given...

"Attention whore"-attributet

2010-11-28T13:28:00.000-08:00

Hörni, dubbla läderarmskenor som skyddar utsidan av underarmen... det är väldigt populärt, men det verkar inte ha varit så vanligt på medeltiden. Ändå envisas många, många lajvare med att ha det. Det ingår i lajvmodet, man har det för att det "ser bra ut".

Om jag skulle förklara "det ser bra ut" blir det ungefär att det passar in på de förväntningar man har om hur saker bör se ut. Som idén om att allt på medeltiden såg gammalt och slitet ut, vilket också är ett populärt tema bland många lajvares kläder och utrustning. På något vis har vi fått de här uppfattningarna om hur saker och ting borde se ut, och ser det ut som vi förväntade oss det, ja då ser det förstås bra ut.

För flera år sedan sydde jag knyttkläder utifrån tanken att jag skulle ha fyra, fem lager tyg i mina kläder, och på så vis bli osårbar mot väder och vind. Nackdelen blev förstås att det blev olidligt varmt, stelt och klumpigt. En av de delar jag arbetade med då, som överlevt garderobsutrensningar och jakten på lappar, sydde jag en spiral genom med tjockare lintråd, avlägset inspirerad av någonting jag läst om som hette skytisk punktsöm. Genom att sy med tråden hårt spänd i början fick jag en upphöjning i tyget, som jag sedan lät plana ut.

Men slutresultatet, det jag slutligen bestämde mig för att använda stycket till, blev inte så realistiskt och lågmält som det mesta andra. Nej, det här är mitt syndiga "attention-whore"-attribut. Min motsvarighet till dubbla armskenor, till mörkeralvstjejerna med svarta läderrustningars urringningar, och andra saker som kanske inte är en så bra idé - egentligen. Det här är ett axelskydd, eller "shoulder pad", som endast på sin höjd kan kallas för riktigt dålig tygrustning. Till rollen finns inte heller någon anledning för rustning, det här plagget saknar alltså helt praktisk funktion. Men "det kommer nog att se bra ut". Faktiskt.

En fråga om marginaler

2010-11-05T03:52:00.000-07:00

Så sent som i januari i våras sydde jag ihop de delar av rocken som jag hade någorlunda klara, för att försöka få någon helhetskänsla för den delen av projektet. Ett problem som uppenbarade sig var att den av mina ärmar som var någorlunda klar var för trång. Jag var inte i närheten av att kunna nudda min vänsteraxel med min vänsterarm. Jag har låtit just den delen av dräkten vila ett tag, men nu så här till sportlovsledigheten kände jag att det var dags att göra ett ryck. Generellt är jag inte så tilltalad av landsknektsmode, med alla dess slitsar och utputande bakgrundstyger, men något i den riktningen blev det den här gången.

Först skar jag upp en slits, och sydde överkaststygn runt hela öppningen, för att fånga upp lösa trådar som jag varit tvungen att klippa upp när jag gjorde slitsen. Jag ville ha ett färgtema som skilde sig från den övriga ärmen, och valet föll på svart och blått. Ett genomgående tema i mina motiv är natur och döden, gärna då en aktivt strävande natur, som gärna tar kål på en. För en person som lever sitt liv i skogen föll valet på en havsstorm, som säkerligen måste upplevas som skrämmande. För att ytterligare fånga den elaka naturen la jag till en hand, som sträcker sig ur havet och greppar efter en fågel. Fågelns kropp gjorde jag, med en ironisk tanke på vart det barkar, i egengarvat laxskinn.

Rörligheten blev bättre. Men med linneskjorta under är rörligheten i armen tyvärr inte så bra som man kunde hoppats. Det verkar som om ärmen hade behövt vidgas även längre ner, mer i höjd med armbågsleden för att få rätt effekt. Utan linneskjorta under fungerar det hela dock riktigt bra...

De fyra skikten

2010-09-26T04:37:00.001-07:00

På eleriakampanjens nya forum finns det för närvarande en tråd där avsaknaden av en knyttbeskrivning diskuteras. De flesta verkar överens om att en knyttbeskrivning behövs, men frågan är komplicerad eftersom det finns flera olika åsikter att ta hänsyn till; Det finns mycket variation bland de som redan spelar knytt och arrangörerna har i sin tur egna intressen.

De flesta arrangörer satsar inte på knyttfiktion, utan skriver som bäst några rader som går ut på att knytt bor i skogen och är mystiska eller barnsliga. Men på själva lajvet har de flesta förväntningar på att knytten ska vara på ett visst sätt, så det finns ofta fler krav eller riktlinjer än arrangörernas textsnutt.

I knyttelit jobbar vi inte bara med dräkter, utan även med fiktion. Att ha en fiktion som grund är faktiskt en nödvändighet för att skapa kläder, kläderna bör vara en representation av fiktionen. En grundläggande idé är uppfattningen av omvärlden. Vi delar in världen i fyra, eller kanske fem delar, och lyfter fram ljuset och solen som det centrala i knyttens världsuppfattning. Här till höger syns en fisk, som bland annat betraktas som en slags vattnets motsvarighet till de som lever i ljuset. Men fisken är död, och ur den döda fisken växer något, som en symbol för den hårda, oförlåtande naturen, där någons död blir en förutsättning för liv. Den här typen av tankar kan kanske kännas djuplodande, men samtidigt måste man ju ha någonting att tänka på medan man syr.

Läs mer om vår världssyn här (drygt 1 A4): De fyra skikten

Sommarens skörd

2010-08-20T14:14:00.000-07:00

Inför de senaste somrarna har jag föreställt mig att jag ska hinna så långt, och i princip bli färdig med knyttkläderna. Det är under sommaren som det ska hända... och de senaste skolstarterna har jag upptäckt att det inte lyckades. Så även denna gång. Men det ser ut som att höstterminen blir mörk och regnig, precis som vanligt, så det är väl bara att ta fram sin inspirerande kula av sommarlov, kavla upp ärmarna och skaka kulan vilt tills det trillar ut något.

Det jag jobbat med under sommaren och som fotona föreställer, är ett halsparti. Det kommer med en rock ovanpå att ge ett "lager på lager"-intryck som med lappteknik antagligen blir maffigt. För att betona att det är två olika lager har jag valt lite ljusare färger för de bitar av halspartiet som kommer att sitta på framsidan. Rocken kommer vara mörkare. Jag gillar speciellt hur sömmarna ser ut på det här första fotot. Men vi ska inte grotta ner oss i fler detaljer. Efter att ha tittat igenom de sex bidragen till lajvsveriges dräktpris har jag börjat fundera på om det kanske finns mer intressanta saker i hantverk att ta upp.

Hur motiverar man sig till riktiga mastodontprojekt? Jag har kanske inte det universella svaret, men ljudböcker och tid som egentligen skulle ha använts till någonting annat är två saker som fungerar bra för mig. Men det bästa tipset enligt mig är att skapa en social boost kring ditt hantverk, genom att prata om det. Jag tror att det är hemligheten som förklarar både frimärksamlarnas och flaskskeppsbyggarnas existens. Med några till som engagerar sig i samma sak kan i princip allt bli en social grej, och då blir det intressant. Ser man till internet fungerar bloggformatet, men allra bäst tycker jag ändå att forumsformatet är, där det inte finns någon "ägare" av bloggen på samma vis, och avståndet mellan läsare och skribent är mindre, eftersom man ser vad de andra håller på med för hantverk. Om 100 anonyma personer läser mitt blogginlägg går det ändå inte att jämföra med om en person som jag vet gör schysst hantverk säger någonting positivt och visar intresse för mitt. Därför har jag och Hanna Olsson startat ett renodlat hantverksforum. Kolla in det!

...det är huvudsaken

2010-04-11T11:34:00.000-07:00

Efter 1.5 års utströsslat arbete har jag faktiskt gjort färdigt ett av mina projekt - läderhatten. Den består av drygt 80 läderbitar på utsidan och drygt 140 trekantiga tyglappar som innerfoder.

Om man skulle dela upp mitt klädprojekt i delar, så är det här helt klart en viktig deletapp. Så nu är det bara hosor, skjorta, skor, rock och ryggsäck kvar. Men att ha en snygg huvudbonad är viktigare än många andra plagg, eftersom det är det plagg som sitter närmast ansiktet, och det är där de flesta som pratar med en tittar. Så även om det här tog sin lilla tid, kommer jag nog inte att lägga lika lång tid på så mycket annat, utom möjligen rocken då, som också ska vara i lappteknik.

Jag har fotat en del under arbetets gång, faktiskt så mycket att det skulle bli lite mastigt att ha alla bilder här på bloggen, så jag slängde ihop en pdf med bilderna och lite text, för den som är intresserad. Och jag vågar lova att du som är intresserad av exakt när jag ville kräkas i hatten inte blir besviken på pdf:en.

PDF:en (6 mb)

In på bara skinnet

2010-03-11T01:46:00.001-08:00

Ibland är det svårt att skilja en vättedräkt från en knyttdräkt. En förekommande skillnad är dock att vättedräkten har någon eller några större skinnbitar som "lappar". Som knytt kan det därför vara farligt att använda för stora mängder skinn, om man föreställer sig en skjutglad pilbågsbegåvad person ("ung skogsalv") som ser fel i mörkret.

Men lite skinn måste man ju samtidigt kunna tillåta sig. Skinn är slitstarkt jämfört med de flesta tyger, och med fett kan det bli mycket användbart i en blöt skog. I dag är det dock inte några plagg jag har att visa, utan en klassisk "lajvbältes"-uppsättning med bälte, kniv och pung.

Bälte

Bältets spännen är inköpta under Medeltidsveckan 2009, för runt 100 kr styck. Det ena är mer historiskt, närmare bestämt medeltida (enligt Burr på historiskafynd.se) och det andra sannolikt mindre historiskt (köpt från en dansk på kapitelhusgården). Valet av spännen bygger till stor del på att jag ville ha ett smalt och elegant bälte. Bältet är 110 cm långt och bara 2 centimeter brett. Det är gjort i 2 millimeter tjock krupong, med ett neutralt mönster inskuret med svirvelkniv. Spännena är fastnitade. Bucklan hade "ingjutna" nitar, medan remändens nit var något jag fick skaffa fram själv.

Kniv

Bladet till denna kniv är också köpt på Medeltidsveckan, för 85 kr. Björkskaftet och den blå läderslidan är gjorda av mig, båda är relativt stilrena. Designen är inte särskilt historiskt inspirerad. Efter att ha tappat ett par knivar på olika lajv har jag dock designat den här slidan så att knivskaftet ligger mellan bältet och slidan, för att den ska sitta kvar. Hur väl det fungerar i praktiken återstår att se.

Pung

Pungen är min tolkning av en "mother purse" som Olaf Goubitz i Purses in Pieces beskriver dessa små väskor, med ett flertal fack. Syftet under medeltiden var att skilja olika myntslag åt, väskorna användes av mynthandlare eller personer som handlade med många olika valörer. Den här mother pursen har fem fack, fyra mindre och ett stort. Avgörande för mig var dock det estetiska, detaljrikedomen i konstruktionen tilltalade mig. Färgvalet avviker här en del från de föregående mer färgrika föremålen, och är mer en klassisk "sunklajv"-färg, rödbrun. Jag tror att det är bra att variera sig lite, så att man varken ser ut som en pastellpalett eller ett smutsigt brungrått gytter. Att det är just det här mer detaljerade som inte lyfts fram genom en mer iögonfallande färg tilltalar mig också, och tror jag sådant ger ett särskilt djup - man upptäcker inte allt vid första ögonkastet.

Och en bild med detta fastsatt på höfterna, kommer självklart så snart allt annat är klart...

Nålbindning

2010-03-03T15:44:00.000-08:00

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg om min planerade utrustning håller jag just nu på att nålbinda en mössa. Mellan mina rader av stygn tänkte jag ta mig tid att skriva ett litet inlägg här på knyttelit om vad nålbindning är.

Enligt Nationalencyklopedin är nålbindning en "sentida term för en textilteknik där man av garn formar öglor, vilka läggs runt tummen och binds samman av stygn av garnet, trätt på en grov nål av trä, ben eller metall. Tekniken har funnits i alla världsdelar; ett svenskt fynd är den s.k. Åslevanten, daterad till ca 1510–1640".

Tekniken är dock långt äldre än så, bland annat finns en nålbunden ullstrumpa funnen i York som är daterad till 900-talet. Nålbindning är därför en teknik som är väl anpassad för historiskt korrekt lajvande till skillnad från senare tekniker som till exempel stickning som kom till Sverige först på 1600-talet.

Jag lärde mig nålbindning ganska nyligen för att ha något litet pyssel att syssla med när jag lajvar med en vikingainspirerad grupp som heter Midvitnir. Jag är väldigt van vid stickning och virkning sedan tidigare men nålbindning blev en utmaning att lära sig. Inledningsvis testade jag att lära mig från en beskrivning i ett häfte, men jag blev inte klok på det hela. Först när en kompis till mig visade mig hur man skulle börja att göra maskorna man sedan syr i vågade jag beställa en riktig nålbindningsnål att använda.

Vid nålbindning använder man en nål som ser ut ungefär som en lite längre, tjockare stoppnål. Det går att använda en nål i metall, men nålar i ben, horn eller trä är betydligt vanligare och nålar i dessa material brukar oftast bli smidigare och bättre att använda med tiden. Jag köpte en bennål från Korps.
Denna nål var ganska tunn i spetsen och jag har en tendens att ta i för kung och fosterland när jag jobbar med garn så jag lyckades bryta av spetsen. Efter att ha limmat den två gånger och den återigen hade brustit i lagningen så filade jag ner den tjockare delen till en ny spets. Nu har jag en knubbigare kortare nål som är mer hållbar och fungerar utmärkt. Får se hur den fungerar om jag ska arbeta med tunnare garn eller mer avancerade stygn.

Det lättaste nålbindningsstygnet är langettstygn utan underlag där varje ny ögla fästs i föregående. Detta är stygnet jag använder till knyttmössan jag håller på med. Här till höger är en nyare bild på den, med världens sötaste katt som storleksjämförelse. Det finns dock en mängd olika varianter av stygn och ju mer jag nålbinder desto mer inser jag att det är en väldigt tacksam teknik att experimentera med. Till skillnad från virkning och stickning finns det inga maskor som kan repa upp sig om man gör fel eller råkar tappa taget om en tråd. Det innebär dock också att det är ett jäkla aber om man vill repa upp och göra någonting annorlunda.

En annan skillnad mellan nålbindning och stickning är att man inte kan ha en tråd direkt löpande från nystanet till arbetet vid nålbindning. Istället måste man ta en kortare trådbit, nålbinda med den och sedan skarva på en ytterligare bit att använda. Vanligaste sättet att skarva är att använda garn som går att tova ihop och helt enkelt fukta trådändarna och gnugga dem emot varandra så att man tovar ihop dem. Det går dock att nålbinda även med annat garn och skarva på annat vis, men det är något jag inte har lärt mig ännu.

Jag trivs med att sitta och arbeta med min knyttmössa framför tvn och jag ser fram emot att ha ett handarbete som är mysigt, historiskt korrekt och väldigt användbart att ta med på lajv.

Nedan följer några länkar om nålbindning. Om dessa instruktioner inte är till nytta finns det en hel mängd olika sidor om nålbindning om man söker efter dem.

Instruktioner med fotografier, video samt svensk text
Tecknade instruktioner med engelsk text
Fotografier av olika tekniker
Instruktionsvideo för York-stygnet med tyskt tal
Instruktionsvideo för Oslo-stygnet med tyskt tal

Brev från Carl

2010-02-26T07:11:00.001-08:00

Vi har på något vis fått ett brev till vår rykande färska mailadress knyttelit@gmail.com, med en del frågor som vi tänkte besvara.

"Hej!

Jag heter Carl och är sexton år och har varit på två enhörninglajv och funderar på att åka som knytt, och tänkte fråga er som verkar veta en del saker om knytt, om det går bra??"

Har ni några tips på hur man spelar knytt?

Det går ju att skriva väldigt mycket, men två tips är:

Akta dig för allt som kan kopplas till de dåliga knytten. Om någon så mycket som viskar "kaka", "kotte", "purjolök", "kram" eller "söt" måste du visa att det inte gäller för dig.

Ha en egen plan för vad du kan göra på lajvet om det blir tråkigt, så slipper du bli så uttråkad som många knytt på enhörningen verkar vara, och då kanske man slipper de här mindre lyckade idéerna. Frågar du oss kan du försöka sysselsätta dig med att stjäla och gömma saker. Då får du innan lajvet prata ihop dig med några andra, och skriva ihop någon liten inlajvhändelse som rättfärdigar att din roll skulle stjäla något av de andra. Sen ger du dem en ledtråd, som leder till en till, osv. Ledtrådarna leder - om de är duktiga - till det som blev stulet, gärna då tillsammans med någon belöning. Men de måste lyckas inom en viss tid, annars behåller du det stulna, de har då förlorat rätten till det.

Det här med knyttkläder verkar lite jobbigt, med en massa lappande. Kan man göra det enklare eller snabbare?

Att börja jobba i tid är nog det bästa tipset. Det finns en mentalitet i lajvsverige som säger ungefär "det är vanligt och lite coolt att sitta uppe kvällen innan lajvet och sy". Det är mest dumt. Man blir trött, grinig och får ett sämre lajv. Och man kan inte göra de riktigt snygga dräkterna utan att lägga ordentligt med tid och energi på det. Vill man göra en "enkel" dräkt, så pröva att göra dräkten utan lappar. Titta i enhörningens bildarkiv efter knytt som Mossa. Det går att göra enkla dräkter, som ändå blir helt okej, om man jobbar i rätt material, som ylle och linne. Jobbar du i fel material måste du jobba mycket mer för att få till något som duger - och det blir aldrig mer än så.

Jag funderar lite på det här med färg. En del knytt är ju blåa eller röda. Men jag läste att ni bara ville ha gröna knytt?

Om alla knytt var gröna och inte hade några lösdelar i ansiktet, skulle det inte råda några tvivel om vad som var knytt. Då skulle man kunna ha en frihet att välja bland olika öron, olika tänder etc, och fortfarande slippa frågan om "vad man är?". Det handlar lite om att marknadsföra knytt som en accepterad art, och då behövs det utöver bra utrustning, rollspel osv även lite tydlighet. Därför är vi gröna, och bara gröna.

Finns det några andra bra lajv för knytt? Vilka lajv ska ni åka på?

Det finns ett par lajv utöver Eleriakampanjen som släpper in knytt, men merparten har ganska sunkiga hemsidor, så vi kan inte direkt rekommendera något av dem. Möjligen kan man skarva in en knyttroll som vätte på ödesväv, men då får man kanske justera rollspel och utrustning lite. Eftersom vi har lite att sy innan vi kan åka någonstans, har vi sagt att vi tidigast åker på lajv hösten 2010. Om det finns något passande lajv då, har vi inte upptäckt det än.

Måste man ha kottar? Vad är grejen med att kasta kottar?

Det undrar vi med. Om någon vet kan de väl kommentera?

MVH CARL

Tack själv Carl. Lycka till nu!

Vad står det på programmet?

2010-02-23T06:09:00.001-08:00

Vi börjar från början. Irriterande, pipiga barn i människokläder som någon sytt på rektanglar i kontrasterande färger på, med slarvigt sminkade nunor. K-ordet, knytt.

Orcher är förvisso ett omoget grabbgäng som bor i ett lökigt militärtält, alver är fjolliga och överspända. Men även om knytten inte är de enda som det finns stereotypa uppfattningar kring, är det få arter som får så mycket skit kastat på sig. Så varför gör vi oss besväret med något så bespottat som knytt? Vad tror vi att det finns som är värt att ta tillvara på?

Man kan börja med att flytta fokus från vad det är som bra, till varför knytt uppfattas som dåligt. Hur mycket man än kan säga om knytt som spelbar art, så kan man först fundera på hur orcher, alver eller människor skulle varit om de spelades av övervägande unga nybörjarlajvare. Eller föreställa sig hur utrustningen skulle se ut och hur rollspelet skulle vara om man inte hade några äldre förebilder.

Först efter att vi lägger av oss den här värderande tonen, kan vi konstatera att knyttstereotypen är unik. Alla icke-mänskliga arter har unika stereotyper. Så vad knytten tillför till lajvhobbyn är en orättvis fråga, om man samtidigt inte slår fast vad människor, orcher och alver tillför. Och det har vi hittills inte sett någon göra.

Att knytten är unika innebär att det finns en del associationer och företeelser som är kopplade till knyttens stereotyp, som inte har med negativa upplevelser att göra. Att knytt inte är onda eller beväpnade är exempel på detta. Ett nära band till naturen, ett mer vårdat och avslappnat beteende än vättar, en textilbaserad dräkt. Det som finns är en fullt tillräcklig grund, det är inga problem att bygga rollspel eller dräkter utifrån detta, och det är just på denna grund som knyttelit står.

Men även om det finns många problem att arbeta med för knytten i ett värderande perspektiv är det knappast avsaknad av problem som lockar. I någon mån tror vi att varje viktig grupp i lajvrörelsen måste ha något mer än genomarbetade dräkter och en lång bakgrundshistoria. Det behövs en vision för rollspelet. Vår vision är att skapa en atmosfär med mystik, gåtor och oberäknelighet, ett komplement som vi anser passar knytten bättre än någon av de andra arterna. Med detta och med betoning på dräktskapande har vi nu presenterat vårt program.

Bim knyttifieras

2010-02-22T14:09:00.000-08:00

Nyfikenheten på vad knyttlajvande har för potential har funnits hos mig en tid och när jag nyligen lärde mig att nålbinda så började jag plötsligt visualisera en nålbunden tjock mössa, buren av ett knytt. Med Oskar som bollplank hoppades jag kunna utveckla ett komplett knytt och inte bara en huvudbonad. Arbetet hittills har resulterat i skissen här till vänster och jag tänkte kommentera detaljerna på bilden. Here goes - min knyttifiering! :)

Skor - Planen nu är mina vanliga hederliga läderstövlar som jag brukar ha på lajv. Framöver kanske det kommer bli något mer avancerat projekt på den fronten, men inte just för stunden.

Byxor - Skogsgröna pösbyxor i grönt linne med läderknappar i linningen. Detta är ett plagg jag redan har.

Undertröja - Tanken är att göra ett underplagg i naturfärgat/brunt linne och även någon typ av värmeplagg i ylle. Dessa kommer säkert vara lappade, broderade eller utsmyckade på något vis utan att ta för mycket uppmärksamhet från överplagget, men det finns ingen konkret plan för detta ännu.

Handskar/handledsvärmare - Jag borde skaffa någon typ av handskar med tanke på sminket som behövs underhållas på händerna annars. Jag har redan handledsvärmare i grått ylle, men jag hoppas kunna ordna något mer heltäckande.

Halsplagg - Jag vill göra någon typ av halsplagg/halsband med träpärlor, kanske lite ben och liknande, dels som utsmyckning men kanske främst för att minska sminkytan en aning.

Mössa - Nålbunden toppig mössa med brätte i grått lovikkagarn. Den har jag faktiskt börjat på, bild finns här till höger.

Överplagg - Lappar i ylle med ojämna ärmar och tofsar längst ner. Vill även ha in någon typ av lösning för förvaring, jag överväger att göra hällor på överplagget som går att knyta pungar i och inte ha något vanligt bälte. Detaljbilderna nedan visar delar av plagget. Figurerna som är skissade blir kanske inte de jag syr in i slutändan, men det här är lite idéer jag har. Skulle vilja ha in lite mer illvilliga inslag och förslag på sådana mottages tacksamt i kommentarerna.
Vänster: En spiral på axeln. Vore kul att testa att sätta lapparna i något mönster.
Höger: Ett lönnblad samt en sol, även om solen inte syns så bra. Den röda solen ska omgärdas av broderade gul-röda flammor, men jag lyckades inte göra detta i akvarellen.
Under: Nederkant med tofsar att knyta roliga saker i. Till vänster är det ett lappat träd, till höger längst ner är det ett bergsmassiv.

De första knytten

2010-02-22T14:04:00.001-08:00

I en intervju som jag gjorde med den händige Max Lundkvist för snart ett år sedan uppgav han att en av flera skillnader mellan senare halvan av nittiotalet och det nutida lajvsverige var knytten.

Man kanske inte ska klaga på Max för att han inte hade koll på hela lajvsverige under den tiden, men enligt en gammal tråd på lajvsverige spelades något som kan sägas likna knytt redan 1994 på det smått legendariska lajvet Trenne byar. Likheterna består i att de kastade kottar och var harmlösa.

Men var ska gränsen dras? Är det vid färgen, kläderna, beteendet? Ska "kender", beskrivna som skogsfolksbarn som stjäl allt de kommer över och charmar alla, räknas som knytt? I sådana fall är det år 1993 och Tar Atanamirs fylke som gäller.

För att komma till saken, ligger svaret på frågan om det första knytten formellt i betraktarens öga. Men väljer man att se början av 90-talet som starten, är det anmärkningsvärt att vi snart haft knytt i 20 år, med en så låg utveckling. Har någonting blivit bättre? Det var dags att göra något.

Vi startade en grupp. Gruppen har haft sitt första möte nu och arbetet med dräkterna har börjat, vilket kommer bli tydligt i kommande inlägg. Vi avslutar det här ödesmättade inledande inlägget med en presentation av gruppens två medlemmar.

Oskar

Jag är 22 år och har arrangerat lajv, främst inom föreningen ALF, i några år. Jag är även aktiv i redaktionen på lajvsverige.se, och har velat dra igång ett seriöst knyttgruppsprojekt ett bra tag nu.

Bim

Jag är 26 år och efter att ha flörtat med idén i flera år förälskade jag mig hopplöst i lajvhobbyn så sent som 2008. Sedan dess har jag besökt flera arrangemang från olika genrer och känner att jag får utlopp för min skaparglädje och mitt adrenalinstinna barnasinne.

Framöver hoppas vi att fler engagerade potentiella knytt ska söka medlemsskap.